Min häst är mitt liv.. jag älskar honom över allt annat och även om jag vet att många tycker det så måste ni föröska förstå hur mycket han har betytt, alla gånger det har varit jobbigt eller svårt är det alltid honom jag tänkt på och orkat gå igenom all skit... vissa av mina vänner känner mig mer eller mindre, en av dem vet nått hemsk som har hänt... Och hon betyder oehört mycket för mig med . De är de ända som håller mig uppåt, de ända som får mig att sträcka lite extra på mig och ta de som kommer....

När jag började på nya skolan så hoppades jag på att jag skulle få nya underbara kompisar, och det fick jag! Men jag hade också hoppats på (verkligen) att jag skulle kunna hålla kontakten med alla min "gamla" vänner, men ki fick ja för det. I nu läget så känns det som fler år sedan vi träffades senast och när jag väl träffar dem så känns det som om vi inte känner varandra längre. För mig är mina kompisar allt (förutom min älskling) jag vet inte vad jag skulle göra utan dem och jag hoppas de känner lika dant. Sen så har jag väl inte varit den bästa på att hålla kontakten så vem är jag att hojta till över det? Det är bara att gå vidare i livet och hoppas att man nån gång kan få samma kamrat känsla som man haft...